OM MIG

SMÅ FAKTA

  • Född 1972 i Seoul, Syd Korea
  • Adopterades till Sverige 4 månader gammal
  • Uppvuxen i södra Skåne och bodde där fram till ca. 16-årsålder
  • Har bott och jobbat utomlands vid 3 olika tillfällen
  • Har rest jorden runt under ett år själv
  • Bor i Linköping sedan 2009
  • Mamma till ett barn

Utbildningar

  • Certifierad Livscoach 2021
  • Retorik – Att tala Dec 2018
  • Gruppcoachutbildning 2018
  • Parrelationscoachutbildning 2018
  • Diplomerad Livscoach 2018
  • Affärslogistiker Yrkeshögskola 2016
  • Legitimerad Biomedicinsk Analytiker 2008

Livserfarenhet

  • Jobbat hårt med att stärka min självkänsla
  • Erfarenhet av sorgearbete efter förlorat närstående i cancer
  • Har lärt mig hur jag ska leva med kronisk värk och slängt ”offerkoftan”
  • Bra människokännare efter många års arbete med människor
  • Lärt mig vikten av att lyssna mer än prata
  • Ensam är inte stark, tillsammans kan vi göra så mycket mer!

MER OM MIG

INTRODUKTION

I februari 2018 påbörjade jag min själsliga och mentala resa genom att utbilda mig till livscoach.

Länge har jag känt att jag måste göra en drastisk förändring i mitt liv, men inte vetat hur jag skulle ta mig vidare. Innan jag började min livscoachutbildning har jag gått i samma spår allt för länge bara för att jag ”måste” tjäna pengar och ”måste” stanna kvar på mitt jobb fast jag inte trivs. Samtidigt så är jag ensamstående mamma och försöker att byta karriär genom att söka nytt jobb och dessutom så har jag fibromyalgi och försökte att jobba 100% som vanligt. För det är ju så man gör! Eller??? Mer och mer snurrade hjulet på och mer och mer hamnade jag i en slentrian som mer och mer tog mig bort från den jag vill vara. Till slut visste jag inte vem jag var. För ca. ett år sedan sjukskrev jag mig 25 % och började fundera på vad behöver jag göra för att må bra? Vändpunkt var min livscoachutbildning då jag med klarhet såg vad jag behöver göra för att jag skulle få en större meningsfullhet i livet.

BARNDOM

Som barn var jag utsatt för mobbning bara för att jag inte såg ”svensk” ut. Som vuxen har det påverkat min självkänsla på ett negativ sätt och nu i efterhand kan jag mer förstå vilka handlingar och val jag har gjort på grund av låg självkänsla. Eller rättare sagt, de val jag har avstått från för att jag inte trott jag kunde eller vågade. Därför har jag som vuxen fått kämpa för att höja min självkänsla och gör det fortfarande då det krävs ett aktivt arbete för att bibehålla den hel.

TYSTHETEN OCH SORGEN

Jag har även förlorat mina föräldrar i cancer med 14 månader mellanrum. Cancern kom redan på ”besök” när jag var 12 år i min mammas bröst och har varit en del av min barndom att leva med en närstående som gått igenom de tillhörande processerna och behandlingar. Som barn levde jag nog mest i förnekelsen eftersom jag försökte leva så normalt som möjligt samtidigt som jag i mycket tysthet hanterade min utsatthet för mobbning och rädsla att förlora min mamma. Jag fick där lära mig i tidig ålder att inte prata om det, för då blev jag bara mer mobbad. Jag valde även ofta att inte prata om det med mina föräldrar för jag ville inte göra dem ledsna, speciellt inte min mamma som var sjuk. När jag var 21 år dog min mamma och en vecka efter hon dog fick min pappa diagnos lungcancer. Därför kom inte sorgearbetet för min mamma igång, för nu var det bara att kämpa på med en till förälder som var döende. Inte förrän efter min pappas död 14 månader senare slog det till med dunder och brak. Då fick jag verkligen känna på sorgearbetets fyra faser: Chockfasen,  Reaktionsfasen, Bearbetning och Nyorientering. Mer detaljerat om de fyra faserna kan du läsa bland annat här.

KRONISK SMÄRTA

2010 fick jag diagnosen Fibromyalgi och efter det satte jag på mig ”offerkoftan” och kände mycket frustration och sorg över vad jag inte kunde göra längre. Jag slutade bland annat att träna och rida på grund av smärtan. Jag tyckte synd om mig själv och bara accepterade att nu var jag ett offer.

NY UTBILDNING

2012 påbörjade jag min utbildning som affärslogistiker i hopp om att få jobb inom detta istället. Mitt jobb som biomedicinsk analytiker var väldigt påfrestande på min kropp med fibromyalgi och därför visste jag att jag inte skulle kunna jobba kvar där i längden. Dessutom ville jag bort där av andra skäl också.

MAMMA

2013 kom min son och ett år senare blev jag ensamstående förälder på ca 70 %.  Min son är det bästa som hänt mig för han är en ständig påminnelse om hur jag vill vara som person och en god förebild för honom.

ALLA MÅSTEN

2016 blev jag klar med min andra högskoleutbildning som affärslogistiker som drogs ut på tiden p.g.a. ett uppehåll som mammaledig. I hopp att finna ett nytt jobb fortsatte jag att jobba kvar som biomedicinsk analytiker på 100 %, vara ensamstående småbarnsmamma och samtidigt söka jobb. Hjulet bara snurrade på allt mer och mer och stressen ökade med alla ”måsten” som jag hade på mina axlar. Jag tog det som ett stort nederlag när jag inte fick något nytt jobb och inte ens hade ork att söka nya jobb. Ännu tjockare ”offerkofta” satte jag på mig där.

BEGYNNELSE PÅ VÄNDPUNKTEN

2017 kom jag med i en grupp på Smärt- och rehabiliteringscentrum för multimodal-rehabilitering. Där ingick det KBT, medveten närvaro, arbetsterapi, sjukgymnastik och träning. Tyvärr var jag just då så sönderstressad och mådde väldigt dåligt så jag hade svårt att ta in allt. Dessutom enligt min sanning tyckte jag inte kvalitén var det bästa på detta program. Det positiva var att jag träffade underbart fina människor med liknande problematik som man kunde dela sina livserfarenheter med. Trots min inte allt för positiva inställning, såddes det ändå ett lite frö inom mig och det började att gro.

DEN RIKTIGA VÄNDPUNKTEN

2018 blev jag tipsad om Kjell Haglund, själens krigare, och så fort jag hade läst hans hemsida skickade jag iväg ett meddelande och anmälde mig till hans kurs. Från att vara velig och ha svårt att veta vad jag ville, gjorde jag det bästa beslutet på 5 minuter! I februari vid första tillfället kastade jag min offerkofta, jag grät en hel del och sen var jag beslutsam att lyckas ta mig ur det här. Jag är nu på väg på ett okänt spår, men jag tror 100 % på vad jag gör och jag vet att det här tycker jag om att göra och jag har så mycket att ge! Ingen mer tystnad inom mig!

VAD VILL JAG SÄGA MED DET HÄR?

Tyck inte synd om mig, det har jag gjort allt för länge själv. Jag mår bra nu och jag hoppas med min livserfarenhet och kunskap kunna hjälpa andra som är i samma eller liknande situation som jag har varit i. Om du vill göra en förändring, klicka på knappen nedan och kontakta mig. Våga ta steget till att ändra riktning!